”I teorin nej, men i praktiken…ja.”

Så låter det när jag frågar lärare om elever får begå brott mot varandra eller mot skolpersonalen under skoltid. ”I teorin nej, men i praktiken… ja.” Det är helt klart ett bekymmer. I Sverige har vi nämligen flera lagar som skyddar oss. Skyddar mot ingrepp, angrepp och gärningar som finns beskrivna i brottsbalkens olika kapitel. Gärningar som polisanmäls om de sker på öppen gata, arbetsplatser eller i hus och hem. Vi har grundlagsskyddade rättigheter.

Dessa rättigheter borde givetvis och rimligtvis även gälla måndag till fredag i landets alla skolor. Våra barn och ungdomar är extra skyddsvärda. En trygg och säker skolgång borde vara en självklarhet men enligt den senaste Skolundersökningen (BRÅ) uppger 45% av eleverna att de utsatts för stöld, misshandel, rån eller sexualbrott minst en gång under de senaste tolv månaderna. Brottsplatsen är oftast skolmiljön. Jag repeterar. Brotten sker i skolan.

I skollagen står det att skolan ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som samhället vilar på. Skolans verksamhet ska präglas av omsorg för den enskilda elevens hälsa, välbefinnande och utveckling. Jag undrar: hur kan man uppnå detta utan att aktivt motverka all form av brottslighet?

När jag nyfiket fortsätter att ställa frågor visar det sig att det ändå finns någon form av gräns. Grov misshandel, våldtäkt och vissa hot anmäls. Inte alltid, men oftast. Jag lägger två vita ark under näsan på en skolledare. Jag ber henne på ena arket skriva vilka brott som man kan begå i skolan utan någon som helst konsekvens, och på det andra arket skriva vilka brott som ändå passerar deras gräns. Jag vet att det är hårt. Men man måste bestämma sig. Hur vill vi ha det? Vad gör vi för att få det så? Arbetar vi gemensamt, som ett lag? Är vi konsekventa och transparenta?

Skolan är ingen rättsvårdande instans. Men likväl leker de rättegång, gång på gång. Det är Polismyndigheten som har till uppgift att utreda om ett brott har begåtts, och vem som i så fall kan misstänkas för det. Glöm inte heller att det kan finnas ett brottsoffer, som lämnas rättslös de gånger som skolan väljer att inte agera.

Skolpersonal vill väl. Självklart vill de väl. Att arbeta i skolan är ett av samhällets svåraste och viktigaste jobb och man bör dela ut superhjältedräkter i entrén varje morgon. Men de är rädda för att göra fel och för att bli anmälda. De är rädda för att få sparken. De tror att man är neutral om man blundar tillräckligt hårt. Men vad skapar detta och vem är vinnare? Eleverna? Personalen? Vårdnadshavarna? Samhället? Jag hävdar att det här är motsatsen till win-win. Det är lose-lose. Det skapar en skola som omöjligen kan fokusera på kärnuppdraget: utbildning. Elever är oroliga. Det begränsar dem. Så kan vi inte ha det. Det behövs ett omtag.

 

Skolor mot brott SOU2024:17

Nyligen presenterades ett delbetänkande gällande regeringsuppdraget Skolsäkerhetsutredningen. Utredningen tillsattes med syftet att barn, elever, lärare, rektorer och annan personal ska ha en säker och trygg utbildnings- och arbetsmiljö. Budskapet är tydligt. Man bör motverka alla former av brott i skolväsendet. Skolan ska involveras tydligare i kommunernas brottsförebyggande arbete och därmed leda till minskning av brott både i skolans verksamhet och samhället i övrigt. Förslagen som nu är ute på remiss ska underlätta, förtydliga och stötta skolorna i det arbetet.

Låt mig sammanfatta de viktigaste förslagen:

  • Nytt kapitel i skollagen med krav på att skolan ska arbeta brottsförebyggande. Skolan ska ha beredskap att hantera våldssituationer samt en beredskapsplan.

  • Skyldighet att se till att obehöriga ej har tillträde till skolan när verksamhet pågår.

  • Möjlighet att besluta om undersökning av väskor och elevskåp.

  • Huvudregel att göra polisanmälan vid misstanke om brott. Skolan kan inte vara en fredad plats där man själva bedömer vad som ska anmälas eller inte. ”Anmälningsskyldighet är rimligt och behövligt.”

Just nu pågår även en utredning kring sekretess för att underlätta informationsutbytet mellan socialtjänst, skola och polis.

Slutbetänkandet kommer 20 december 2024. Jag följer det med spänning och återkommer med mina insikter och åsikter.

Föregående
Föregående

Inrymning: lösningen på alla problem?